Tjugohundratolv har varit ett toppen år. Amalia har seglat över 1k dinge, ligger 3a på shorthandrankingen och är försvarande ekipage på Gullviverallyt. Vad mer kan man önska :) ? Gott Nytt År till alla O10m seglare och till alla andra såklart också. Jag hoppas vi ses på banorna och i vikarna kom 2013.


Foto: Stefan Ljungstedt. Harken Solo Challenge 2012.

Trots att vädret kanske inte var på topp så blev seglingssäsongen något av en fullträff med suverän skärgårdssegling och fina framgångar på tävlingsbanorna. Nya segel och ett par trim tamp mek har gjort seglingen ytterligare lite mindre strulbemängd. Även lite jobb med att förfina inredningen hanns med och båten Amalia börjar kännas mer eller mindre klar. Men visst, lite grejer kvarstår - kanske blir det tex. en “undanvindspecialare” ala UM - skulle ju nästan kännas konstigt annars. Se galleriet till höger med bilder från året som gick!!

Nu har jag fyllt batterierna till 100% så nu skall det inte behövas några fler besök på ett tag om inte snöstormar vill annat. Profilen till 50S rullen fick en omild behandling vid avmastningen och några av skarvarna blev böjda samt att en sektion fick en böj. Undrar vad Selden säger om det?


14.12 volt 100%


Avloppsrörsystemet kvarstår.






Kan man böja tillbaka?

Klicko!

Sådärja. Då är Amalia vinterförpackad. Hur var säsongen? Vädermässigt lite kylig och ingen såndär riktig kanonsommar ville infinna sig och det saknade man ju lite. Kappseglingsresultaten har varit strålande med 2 höjdpunkter i vinsten av Gullviverally och en 3 plats i no-crew rankingen. Hur kan man förbättra detta? Ett sätt är ju att hålla ihop ett mer tajt team som seglar båten. Detta är lättare sagt än gjort då alla som seglar på Amalia har egen båt eller seglar aktivt på andra skepp.


Nu e man rätt trött på det hela - men i April :-D


Distansen rinner iväg skrev jag även 2011! +1k i år.

Blåa lådan (navigationssystemloggern) skall väl analyseras för att se om man kan skönja någon klinisk förbättring i prestanda efter rodermeket. Rodret såg fö. inte sådär jätte snyggt ut så här på hösten. Användning av platsik-pudding under vattenlinjen är inte optimalt och vissa områden hade primern släppt på. Skönt, då finns det nåt att göra i vår också. Andra mek blev helt superba tex. nya fallboxen för fockskotet - går som smör nu och utan gnissel. Bomuthal med finlinor och finblock är ju löjlig lättanvänt.



Åsså nya seglen. Faktiskt helt djvla grymma. När vi plockade av dom för en vecka sen såg dom ut som när dom kom från Gran loftet. Det va som om dom flinade å sa “- Va, va det allt du hade?” Form - 5a, Stuk - 5a. Hållbarhet: 5a.

Jaa, 2012 liksom… men jag vill ha mer, mycket mer...

Så var sista turen seglad. Å den blev en riktig godbit. Vädrets makter visade sig från sin allra bästa sida och efter att ha serverat riktigt skit väder de senaste helgerna bringades det 6-8 m/s, blåkupa och inte allt för många minusgrader. Turen gick ut till havsbandet och NNV gjorde att det blev sträck ut och endast 3,4 slag i slutet på hemvägen. Dunjackan kom väl till pass men även -7 grader sovsäcken då Amalia inte har någon värme installerad. Men vad gör det när man ligger i ett 7 gradigt “varm” bad ;) Se några rörliga bilder från säsongsavslutningen!

En god tur ut i skärgården. Medvind dit och sträck hem. Besättning bestod av en halvinvalid i gips men det gick bra båda av och på utan missöden. “Långfilm” kommer kanske…

Amalia seglade i helgen som gick Nordic Yachts Open, ett doublehanded race i no-crew serien. Alla etablerad gastar hade nån form av giltigt skäl (tyckte dom) att inte kunna medverka så jag bestämde mig tillslut att, Harken Solo Challenge salig i åminne, köra själv. Ganska tidigt började yr.no indikera att det skulle fläkta en hel del till helgen - surt. På fredagen stod det fortfarande 12 m/s hela dagen och jag satte redan på fredagskvällen det enda “take-me-home” rev som finns tillhanda på Amalia. Lördag morgon var väldig lugn men jag startade ändå ca kl 9.30 med decimerad segelarea. Bana kom att bestå av i princip 3 ben; en lång slör Bullandö-La: Nassa, sen en kryss upp till norra spetsen på Möja varpå en sträckbog avslutade stinten in till mål.


Foto: Helena Wahlman. Kryss dueller ovanpå Möja.


Foto: Helena Wahlman. Vass profil.

Slören efter start blev klart ganska smärtsam och en hel del båtar swischade förbi men vinden ökade vartefter och jag kände att jag kunde gå bra på den kommande kryssen. Mycket riktigt blåste det en del in mot Möja och jag seglade en lång BB för att sedan slå tre gånger och prickade den gröna kvasten perfekt som begränsade banan från det värsta gruset öster om Möja. Även resten upp mot Möja norrspets gick riktigt bra och jag seglade om en del båtar. Här började sen hög-SRSarna komma upp i fältet och det blev en hel del trafik ett tag. Ner på Kanholmsfjärden tornade sig en riktgt otäck åskcell upp sig och ställde till obehag men jag lyckades precis gå i mål innan det värsta brakade loss.


Foto: Roger Hellström på Magda. Ett samlat ekipage innan mål. Större bild!

Amalia ser ju riktig bra ut under revad stor och hon seglade också väldigt trevligt och var lätthanterlig under en ganska blåsig kryss. En 24e plats av 67 båtar är helt ok och faktiskt så lyckades jag klänga fast vid 3e platsen i rankingen vilket jag är mäkta stolt över. Hann tom att fotografera en del på undanvinden. Jag vill tacka Perry Jönsson som seglade Roslagen Sea Race där vi samlade in en hel del goa poäng. Hur behåller man denna plats nästa år månne?

Måste ju ta ett screenshot då underbart kan vara kort…



Det avgörs nu på lördag!

Kappseglandet verkar aldrig ta slut och till helgen var det dags för Gransegels Gran Prix. Vädret såg trist ut och vi bestämde mot vår egentliga intention att åka till Säck på lördag. Det blev mao. en tidig start men vi prickade Sollenkroka “omkring” kl 10 där vi plockade upp Joakim Rodebäck som vi hade äran att ha ombord för första men förhoppningsvis inte sista gången.


Sollenkroka pit-stop med vattenlinjeborstning. Foto: Tomas Holm.

Den mer Amalia vana delen av besättnings bestod av Simon Dismo och Tomas Holm. Ingen dålig lineup och stämningen var på topp när vi kryssade upp mot startlinjen. Här slutade det även att regna och vi intog en näringsrik lunch i form av pastasallad, öl, kaffe och bullar.



Vi bad Jocke snacka fram oss i starten och vi kom iväg mycket bra och vi seglade om båtar hela vägen upp till Möja men vid fyren kom FG33an La Dolche Vita som en raket på kryssen och vi kunde inte hålla emot. Efter att vi tagit av vänster efter ön blev det jennakeråka hela vägen i mål. Här blev det en hård kamp mellan Arken Zoo, X-332 Boxer och Arcona 340 Imbruglia där det skiftades i ledningen i omgångar beroende på vilken sida av fjärden vi lyckades fånga stråken. Vi tycktes även vinna något på FG33an men kunde inte komma ifatt. Vi ledde före Boxer och Imbruglia 100 meter innan mål men tappade både på slutet då vi inte nådde mållinjen för jennakern utan fick ta ner och sätta fock precis innan mål - surt. Men vi måste ändå vara väldigt nöjda med den bogen trots allt.


Lång brant jennakerbog upp mot Möja. Foto: Tomas H.


Målrakan. Foto: Sam Victorin från Ägir.


Målet i nejden. Foto: Tomas H.


Foto: Sam Victorin


Allt väldigt blött ombord - segeltork i köket.

Såg även fram emot eftersnacket på Säck och en trevlig kväll men vätan i kombination med att ha lovat att återföra delar av besättningen till civilisationen på lördag och en prognos på söndag med en hel del vind gjorde att vi tog beslutet att stäva hem redan samma kväll. Blev en trevlig segling hem iofs men tråkigt att missa partyt på ön. Det tar vi igen nästa år. Gran hade strul med sin web men vi lever i tron att ha slutade 6a i vår SRS grupp samt eventuellt 10 totalt - skitbra!!

Tack till Gransegel!

Åska och muller ackompanjerade avfärden mot Sandhamn fredag kväll men ovädret gick sin väg vilken sammanföll med vårt önskan. Dåligt med vind gjorde att vi behövde motorera en hel del men vi lyckade tillslut landa med 10 minuters marginal till kl 9. Kvällsvard intogs på Värdshuset och sen försökte vi sova till Sandhamns ljudfond vilket inte alltid är lätt - besättningen som Amalia hade äran att husera var Peter Linsen Lindström och Tomas Monstret Holm vilka båda rutinerat hade öronproppar med sig - smart.



Morgonen var fin men lite lattja grå moln ut över havet vilket inte är så vanlig. Frukost intogs på båten och stämningen var på topp.




På bryggan trängdes man med en TP52a och andra hotta holkar.


Startid.

Racet startade i väldigt lätt vind men efterhand så kom vi iväg bra och sträckte till Torskkobben där vi satte Le Monstre och bar den hela vägen till Fjärdholmarna via Trollharan. Ner mot Fjärdholmarna fick vi det där riktigt sköna trycket och det blev så brant så att epitetet “kryssakern” fick lov att användas. Här kom vi ifatt M30ornat och efter lite kamp i rundning så fick vi köra om Disa med Janmarkarna. I och med detta var vi först i fältet och påbörjade kryssen tillbaka till Trollharan. Den började inte så bra då det vete fåglarna hur jag styrde där ett tag men vi fick ordning på det hela mentrots detta så fick vi se oss omseglade av totalvinnaren vid rundningen. Sen var det sträck hela vägen i mål där vi höll vår position även om en X-332 var tämligen nära i slutet. Stämningen var såklart i topp och vi tyckte att vi hade seglat mycket bra med få misstag och mycket grym jennakeråka. Det skulle sedan visa sig att vi slutade på 18e plats efter omräkning. Seglingen hade gått så mycket fortare än beräknat så jaktstarten funkade helt enkelt inte. Klart vi var lite besvikna men konstaterade efter ett tag att vi var väldigt nöjda med segling trots allt.


Vi fick välja plats i hamn - senare programenligt kaos.


Amalias sittbrunn är ju enorm så det gäller att kunna servera alla gäster virre.


Söndag lovades åska så vi drog tidigt med seglandes frukost.

Massa kappsegling kvar iom. Gran Prix nästa helg samt doublehanded köret Nordic Yachts Open helgen därpå.

Jippiiey!!

Det är något jag är riktigt nöjd och faktiskt lite stolt över. Jag hade bestämt mig att inte starta om yr.no lovade > 10 m/s och på fredagskvällen spådde dom 11. Det var då skönt att se att tävlingsledningen hade valt 6 m/s medelvind över dagen och så blev det “race on”. Hade klockan på 6.30 och min starttid var 8.59 så det blev en lugn morgon.


Amalia kl 07.40 lördag morgon.


Race preppad med band för koppling av sele.

Var på plats i startområdet ca 20 minuter innan min tur och det var strålande sol och ganska lätta vindar i området precis utanför Sanhamn hamn. Tre minuter innan start började jag fundera på revlinor så jag blev ca 20 sek sen. Men jag tänkte att på 8 timmars segling borde det inte göra sådär väldans mycket och vid gott mod naglade jag förstaget på Revengen och kom annars iväg mycket bra. Det blev halvvind och jag mekade lite med att sätta en down/back/out fucker för lite mer drag i toppen av focken. Detta hjälpte möjligen lite och jag gainade på NFen Magda och en Nova. Sen blev det en lite höjning ut möt Almagrundet och bestämde mig för lite överbåge och seglade här om NFen och Novan.


Novan i fjärran på väg mot Revenge. Foto: Dan Sjunnesson

Från Alma blev det sen en ganska gropig kryss ned till Dämban i 7-8 m/s (så här såg det ut för Per Levin) som resultatmässigt blev bra då jag rundade i topp av fältet med vinnaren Refanut hack i häl. Jag hade hört en del ljud inifrån båten som jag inte kände igen nåt slags svoshande och det skulle senare visa sig vara en hel hink vatten som låg på golvet i förpiken. Hur det har kommit in är fortfarande lite av en gåta men det är ganska säker att de ganska många dykningar av förskeppet i de korta och branta sjöarna har med saken att göra. Jag följde Per Hansson i sin Scampi Jubille långt ut på havet för styrbord men slog tillslut in och fann att babordsbogen in mot land var en betydligt mer angenäm resa. Cirka 1 nm innan rundningen av Dämban så gick hängpinnens infästning vid rorkulten av - typiskt, jag hade köpt det beslaget 2 dagar innan som reservdel för byte men inte gjort ingreppet. Note to self: ha alltid utrustning i god kondition. Med hjälp av tejp från Classe i Insjön och lite dynema + 3 minuters dålig segling hade jag hängpinnen fungerades igen. Strul.


Foto: Stefan Ljungstedt seglingsbilder.se

På den långa slören tillbaka till Revenge sysselsatte jag mig med att lista ut mönstret av surfbara vågor och hittade ganska snabbt rytmen. Dom kom i par om 2 med kanske en minuts mellanrum och då gick det undan ganska bra och jag är väldigt nöjd med farten på denna bog och lyckades hålla undan för fältet förutom Refanut och Pac-Man.


Foto: Stefan Ljungstedt. Klicka för större!

Sen var det sista biten in mot mål där där jag hade Arcona 340 Imbruglia jagandes i hälarna men seglingen gick bra och jag kände att jag hade möjlighet att hålla henne bakom mig i mål. Satsade lite på överhöjd då jag inte ville bli omseglad i lovart. Jag blandade dock ihop de 2 gröna prickarna varav en av dom utgjorde styrbord målflagga och fick se mig slagen med 3 sekunder. Klantigt men välförtjänt. Såg dock i resultatet att jag seglat snabbare på beräknad tid vilket var en lite tröst. En 4e plats är jag dock som sagt oerhört nöjd med och även om jag kan se några saker som kunde ha förbättras är jag väldigt tillfreds med det sätt jag genomförde seglingen.


Sista rundning vid Revenge - här saknade jag (också) AP. Foto: Stefan L.

Arrangemanget som helhet var kanonbra med tex. virtuellt skepparmöte och suveränt käk i form av riktig hamburgare med alla tillbehör samt god öl - toppklass. Jag kör nästa år och då kommer jag sätta AP på båten och kanske har jag då även med mig nått nytt innovativt försegel ety Le Monstre är en alltför stor order att verkställa solo alena.

Förberedelser för Harken Solo Challenge är i full sving. Har man alla säkerhetsgrejer? Jo nu har jag det efter att ha investerat i en säkerhetssele och band för att dra på däck. Även en tamp i aktern för att kunna komma ombord om jag skulle dratta i drickat är apterad - den är hoprullad och tejpad med en lite drag tamp villken “borde” var nåbar från sjön - hoppas jag.

Skaffningen preppad:


Snapseed premiär.


Flub.


Burk-mat måste ju vara rätt. (sick)

Konceptet troget kör jag utan AP och ingen spinnare. Det blir Amalia och jag i 40M. Efter en riktigt hat-match mot Garmin GPSMAP 620 så finns routes inlagda. De som konstruerat systemet för att uppdatera devicet från Homeport borde kölhalas så många gånger att strofen “jag skall tänka på slutanvändaren och försöka bortse från att jag är en data nörd” klingar klart och tydligt på dess himmel. Djupt förakt är vad jag känner. Men nu rotar vi inte nåt mer i det där utan ser fram emot lördagen… kul blir det!

Nä, nu måste jag nog ut å segla lite tror jag visst.

Äntligen fick jag något gjort åt den lite dystra feelingen i Amalias ruff. Lätt inspirerad av en Finn Flyer med riktning på lite retro sattes tapeter på huvudskottets både sidor.


Granar även inne båten.


Åsså lite fusk kol på maststöttan ;)




Å förpiken.

Går bättre i IRL. Köpte segel i första racet men sen körde jag med grundutbudet. Riktiga flipperspelmålgångar i de 3 sista :)

Då har vi avverkat den 3e i ordningen av de programlaggda kappseglingarna. RSR är lite av en utmaning när man kör på två och främst är det aspekten på vila som är speciell. Jag startade tilffartseglingen vid kl åtta och var inte framme vid Bosön förren vid kl fyra då det inte stod mycket vind i innerskärgården och det gällde att ha mycket batteri för att klara en lång segling. Kanske snålade jag lite väl mycket då sparsam motorgång gjorde att det stod 90% på mätaren.

Vi seglade båten bra tycker jag och enda fadäserna var möjligen entryt till Kanholmsfjärden och en strulig jipp upp mot Rankarökummel. Sen kryssade vi kanske inte kanon till Oxdjupet kändes det som men vi seglade jämt mot Cloud Nine så det var nog rätt bra trots allt. Vi slutade som 6e båt en halv timma efter vinnaren Leif Westerlund i en Linjett 30. Sen är man slut som artist när man kommer i mål men efter 2 timmars sömn, prisutdelning (kikare igen!) och regattamiddag så var känslan god när man hoppade i säcken. Gast Perry liftade med en Arcona 340 på söndag morgon - själv guppade jag ut i regnet till Fejan och här blev det fest på stekt torsk och rödvin. Kalas!


Klassisk uppladdning vid 17 snåret - omelett!


Lätt kryss i natten.


Perry tog denna bild i Möja trakten.


Mycket undanvind på 2012 års variant av RSR.


Fantastiks naturupplevelse i sol och månuppgången.


Perry tar en power nap.


Fejan var stängd så det blev egna köket.


Tillslut kom solen efter en regnig dag - semestern kan börja!

Nationaldagen hyllades genom att träna gippar, äta strömming på Sandhamn Värdshus samt prova att reva nya storseglet. Perry tillverkade efter detta 2 st custom made tampar till revet - tack! Uthalet till storen har glidit i råttan så den tampen måste bytas - konstruktionen tyvärr så gjord att man måste ta loss ena endstycket på bommen - trist. Nu är vi laddade inför Roslegen Sea Race.


Nu lågfriktionsring istället för det exploderade blocket till gennakern.


Perry styr tävlingsredskapet.


I stiljte övar vi att reva storen. Bra erfarenhet trots avsaknad av vind.

Vi diskuterar Gullvive tracks via email. En bit saknas första dagen då en säkringen till navvet gick pga kortis i en kontakt. Här är Allans funderingar över "avgörande" moment:

1. Dag två på väg mot rundning Fjärdholmarna väst/sydväst Möja. Snabbt slag som vi pratade om ombord för att inte ligga kvar och följa John. Komma i lite sjölä plus att det såg ut som båtarna som körde babord hela vägen ut i garderoben hade fallande kurser plus mot upp tillbaka sen mot Fjärdholmarna. Vi höjdar i en hyggligt snygg skala banan åtminstone 5/6 delar av den kryssen. Plus mindre sjö = mer fart.

2. Sen efter rundning Röko upp mot rundning fyr så seglade vi lågt för babord en sväng (men med bra bett i farten). Men tog oss in i byigt område med ganska platt vatten. Och fick grymma kryssvinklar upp mot rundning av fyren genom ett par ganska snabba slag. Den manövern tror jag tom Nisse Virving blir lite avundsjuk av....

3. Dag tre kryss efter start. Ser inte så super ut och vi kom lite sent för att få direkt fördel av mer vind och uppvrid ute på vänsterkanten. Men båtarna innan som hade gått mot land hade förlorat mycket (Nisse V erkände 150-200 meter). Här tror jag det jämnade ut sig. Kollade mot Paloma som gick hyggligt på högerkanten när vi gick hela vägen ut vänster. Dock rätt tänkt!

4. Dag tre. Upp mot Kalken. Här kan man nog säga att varje slag satt som en smäck. Schyssta kryssvinklar trots (tack vare?) att vi gasade hyggligt när vinden lättade ur. Letade oss upp på högerkanten vid Utterkobbarna och fick mer vind och minst en knops mer fart än båtar som gick vänster när det blev mer öppet vatten. Och det var PRECIS samma skift/kantfördel som förra året.... Skönt att man se på plotten att vi duckade för undervattensstenen nära Kalken. Obs att NF:en som vann den delseglingen gick syd om den undervattenstenen och det var det max en båt till som gjorde. Vi var "tredjen" längst ut på den kanten av alla båtar jag såg. Och det tjänade vi massor på.

5. In mot Biskopsö. Inga söta kryssvinklar men vi sökte oss mot babordskanten samtidigt som vi försökte bevaka Cirdan som jagade. Här tror jag vi kunde ha seglat högre för babord. Men var nog så glada att loggen gjorde 6.2-6.4 för den bogen (vilket aldrig hänt tidigare) att vi inte vill sabba det flytet. Alltså mer fart än pina höjd när vi blev jagade.

6. Dag fyra. Skärningen ut vid rundning första ut till fri vind var kalas medan ett tjugotal båtar fastnade i vindlä av ön och andra båtar. Och sen att hålla babord med bra tryck i gennakern mot Stora Husarn var bingo! Mer vind in mot ön gav tryck som få båtar fick. Dom flesta körde även här följa John istället för att aktivt leta vind. Tjänade vi rätt mycket på!!!

WOW! Igen. Vilken helg med broschyr väder och mycket bra resultat. Amalia seglade med Ulf och Perry ombord och efter en lite mindre lyckad start så kom vi iväg bra och rundade i täten av SRS3. Eftersom det var nordliga vindar blev det en riktigt lång resa med jennakern som fungerade bra och vi lyckades hålla den upp riktigt länge ner mot Ornö sydspets där spinnarna fick ta ned vilket vi tjänade på. Kryssen mot mål var riktigt bra i den tilltagande vinden. Det står helt klart att båten seglar bättre med de nya seglen vilket känns toppen - dom ser verkligen super fina ut. Vi slutade 3a i SRS3 och 20e av totalt av 169 båtar - bra!


Det hela började med en magisk men kylig tillfartsegling på fredag kväll.






Vickning på gång.


Det dojade ur så det blev lite el-segling på slutet. I hamn vid midnatt.

Fick bilder av Stefan Ljungstedt på Seglingsbilder - här kommer 5 st:











Tack för fina bilder Stefan!


Amalia höll en TP52a i 33 sekunder :)


På hemvägen testade vi Perrys lilla C0:a som hör(de) till en X-79a.

Så ytterligare en energiinjicerande helg till ända. Stort tack till Ulf och Perry för mycket bra seglings och trevligt samvaro. Nästa anhalt är Roslagen Sea Race. Där kör Perry och jag doublehanded om vädergudarna vill.

Vilken superhelg. Sol, vind, kappsegling och en massa kul människor. Stort tack till Allan Förberg och Simon Dismo som som radade upp 4 dagars felfritt besättningsarbete med insiktsfulla vägval och super trim på gennakern. Jenny aka. Kryssakern aka Monstret har för övrigt blivit en vän istället för ett hot och vi kan knappt bärga oss från att hissa seglet. Helt plötsligt seglar vi snabbt även för babord - kanske är det rodret lite dårå? Nya stället fick bekänna färg lite extra på fredagen då det brallade en del på Kanholmsfjärden men vi gick kanon efter lite trim och generellt verkar det lättseglat. Ibland är det enkelt att segla; vi har sett till att ha lite båtkontakt och därför fri vind, seglat raka spåret när det inte fanns vindfördelar annorstädes och inte strulat med gennakern - det ledde hela vägen i topp totalt - superkul!




Getfoten innan start.








Amalia på havet. Foto: Ulrika By


Foto: Tove Myrin


Taggade inför sista dagen.


På målrakan. Foto: Robert Dybeck

Travaren till focken har kärvat värre. Köpte två omgångar kulor för byte men märkte att vagnen var knäckt. Nu var goda råd dyra - förra gången var det leveramstid på vagnar och nu var det bara drygt ett dygn kvar till första kappsegling. vet inte om det var ordet "kris" i mejlet som triggade supportavdelningen på Harken Sverige men sent måndag kväll hade Fredrik B. fixat så att jag hade en ersättare - jätte tack för den servicen!


Flat earth society #2 - där vagnen är knäckt sitter kulorna benhårt fast.


Vagnen antagligen knäckt pga att den slår i hårt på skenstöden.


På plats utan schakel vilket ger mer plats för att skota fock - bra.

Dags att summera ToDoet. Fram och motgångar som vanligt:

#1 Symmetriutredning.
Intressant jobb som innebar många lärdomar och insikter. Dock seglar båten fortfarande osymmetriskt trots hårt arbete med roder. Påt igen!

#2 Ny lina för bomuthal.
Nope. Utväxling i bommen = problem.

#3 Fallbox fockskot.
Att vinscha sista biten under tryck är som att veva i smör - triumf!

#4 Lacka rorkult.
Tack Allan!

#5 Segelkapell.
Dom är för korta och lite trasiga - måste åtgärdas.

#6 Båtdatadisplay.
Ligger på köksbordet med nytt snabbfäste vid mast.

#7 Akterlanterna - glapp.
Ingen åtgärd - än.

#8 Väga båten.
Executed. Amalia väger 2920 kg vilket tillsammans med mindre segel gav ett SRS på 1,189.

#9 Permanent 12v kyl.
:)

#10 Vindgivarkontakt.
:(

Nu har fin-lattorna anlänt. Dom väger nästan precis 1kg och då 0,8kg mindre än de i det gamla stället - gott. Sen är dom alla osymmetriska vilket även de lattor som sitter i nu är och det är säkert en fördel för formen. Tänk att en nation som bara har 21 insjöar gör så fina lattor!


Leveransen kom i gott sällskap.


M30, O10m och Fiberfoam.

Vilken helg. Vilka segel. Verkligen nöjd med båda och seglen ser bara bättre och bättre ut vartefter man får skruva lite på inställningarna. Finns mer och ta på men redan nu kan jag säga att jag är helnöjd med både den aerodynamiska och visuella utformningen. På bilden ovan segler Amalia för en öppen bidevind med lite slack i skoten. Seglen ser ut som på de 3-D cad ritningar som Mats J på Gransegel har skickat - imponerande att dator och verklighet kan överensstämma så bra. Fina och plana akterlik på både stor och fock och då har har inte fin-lattorna till storen anlänt än.






Check and double-check. Foto: Allan Förberg.


Fockskotet sitter i mittenposition - ska nog prova ett hack upp för lite mer tryck i akterlik och form i nederdel.








Men kanske var det bästa trots allt att komma ut och segla i skärgårn igen ;)

Så var säsongspremiären gjord. Simon som seglat på Amalia de senaste två Gullviverallyna undrade om det kanske blir nån segling av - med fint väder och två ouppackade gula segelsäckar på durken fanns ingen tvekan. Det tog oss hela dagen fram till kl 16 innan vi tillslut kunde släppa sargen och stäva ur hamn. Sedan följde en och en halv timma fin segling. Nice!!


Tight passning i skenan - behövdes winch hela vägen.


Bra med webbingband överst när man revar.


Krävdes lite avkortning av underdelen för att passa öppningen för travarna.


Wanted position på focken - bra hook!


Rynkor i storen men här är det mycket kvar att skruva på.


Masten kom upp väldigt rak i nederdelen.






Gillar formen på akterrundan.


Ganska friska vindar ute på fjärden.


Fanatiskt att vara på sjön igen!

Broschyr vikt: 2,3 ton (tom utan motor!). Amalia SRS vikt: 2,92 metriska ton. Amalia motor installation ink. batterier väger 175kg vilket skulle ge en SRS vikt utan motor på 2,75 ton. Segel och förtöjning är kanske 50 kg. Båten är alltså ca 15% (400kg) tyngre an uppgiven vikt. Hon känns ju väldigt livlig att segla men hade gärna lämnat 400 kg på land om det gick.


Alex Ekberg, sekonderad av mätman Johan Tuvstedt, vägde båtar.

Passade på att väga allt som behövde tas ur båten för att uppfylla mätkraven; 90 kg köksutrustning, verktyg, skruvar&muttrar etc fanns i båten. Av dessa kunde jag avvara kanske 30 kg vilka numera är förpassade till förrådet. Så minst tre ton Amalia åker omkring och gör farvattnen osäkra.

Slutligen satte jag nya storen (utan lattor) på vågen vilken stannade på 17.1 kg vilket är på hektot detsamma som den gamla - då går jag på plus iom. nya fin-lattorna!

Batterierna verkar ha överlevt även denna vinter och stod på just över 12 volt när jag satte sladden i väggen efter sjösättningen och fick laddas under drygt ett dygn så att alla laddfaser fick göra sitt. Spänningen står nu på 13,19 volt efter att ha kört ett kort varv i hamnen. Uppdaterade även loggen där jag ser att efter förra årets säsongspremiärladdning noterades det "110506: 99% 13,22V Säsongen börjar" och konstaterar att batterierna förefaller hålla stilen. Gott.

Under kontakt med designkontoret som ritat Omega 10an där jag fick lite svar på tankarna kring rodret låter Rob, affärskollega och chefdesigner på Ron Holland Design, veta att han snickrar på en Grand Turismo 10m - en utveckling av Omega 10an vilken han verkar gilla skarpt. Rob funderar på en bredare båt för högre stabilitet och nämner att tankar om både dubbla roder såväl som kanting keel finns med i bilden - allt för att göra en ännu roligare "weekender". Även jag gillar raka stävar men kan inte tänka mig att behöva leva utan klipporna i skärgården. Ruffen på designskissen är skitsnygg och väcker habegär.



En bit in i processen ser det ut såhär:

Sådårå så va man i sjön. Nu blir det några hektiska dagar då båten måste vara redo att SRS vägas i helgen. Blir väldigt spännande och se vart nålen stannar nånstans. Plurrfilm såklart:

Sista insatsen med friborden blev enkel med Allan Förbergs hjälp som även stod för eminent fotografi. Nu återstår endast lite vattenslip på appendixen.


Foto: Allan Förberg








Inga fyrkanter!

Rodret slipat och målat. Blev det jätte bra? Nej. Eller, det är kanske inte helt fel men det krävs kanske 2 slipa-spackla-måla omgångar till för att få riktigt stil på det. Det tillåter varken väder eller kalendern tyvärr. Kölen blev slipad och målad också. Tror jag lyckade överträda alla Biltemas Epoxi Primer rekommendationer beträffande temperatur, luftfuktighet och underlagets beskaffenhet. Som tur är finns ju orginalrodret därunder nånstans.


Det gröna är kris spackling i elfte timman. Bilden förskönar.... 7 dagar till splash. Enl. yr.no så skall temperaturan inte överstiga 4 grader fram till sjösättning :(


Kölen lär bli bättre för varje år som går.

10 cm snö är inte det som behövs just nu 9 dagar innan sjösättning med slip och vaxning kvar att göra. Grrrrrrr... Det här blir tufft.

Nu är bredspackling gjord. Inte lätt att lägga ut kanske 1,2 kg spackel snyggt. Ryggarna var oumbärliga såklart och höll trots kort tid och dåligt torkväder. En andra och sista omgång spackel las på ikväll efter lite slipning. Nu finns det i alla fall material att bygga en bra profil från så hur jag lyckas traktera diverse sliphjälpmedel blir nyckeln till framgång. Ett lager expoxiprimer på det så blir det finemang.


Spacklingsguider.


Första lager med "NM Lätt" - såg rätt ruff ut. Nån ville låna ut en golvslip :)


Efter 2:a spackling. Det kommer att bli bra.

Nu är ytterligare ett steg att korrigera Amalias garnityr taget iom att formräta ryggar är gjutna mha. mallarna. På plats togs ett 80-20 beslut och den översta samt de 2 understa profilerna fick godkänt och de mer lågt hängande frukterna skördades med en rimlig instats. 20% jobb, 80% resultat.


Rodret vridet 180 grader - den goda sidan syns.


Förvärm epoxyn ett måste i vinterkylan.


Här ses gul epoxy fylla ut avvikelse från god form.


Lokal biosfär runt Amalias roder - kupevärmare fyller varmluftsballong.

Bra fart framåt med bygge av rodermallar. Perry kom till undsättning med tillgång till verkstad men även såg och slip hjälp - stort tack!






Roslagen Sea Race - here we come!

Nu är pappersmallar till en roderform klara. Efter reverse engineering från ritning med lite koll på terrängen så är det snart dags att såga och slipa en massa. Rodrets profil är i toppen naca 0017 för att slutta av mot 0015 - dessa bredder är till för att kunna husera hjärtstocken. Sen faller profilen snabbt av mot 0010 för att slutligen längst ner med en längd av 36mm komma hem i 0017. Ett roder optimerat på lyft och "drag" men inte "stall". Tycker jag verkar rätt - är man kaxig och vet att man kommer att ha konstruerat en oerhört balanserad båt som nästan seglar sig själv så kan man ha en lite rejsigare profil.


Har använt javaFoil för att plotta profilerna. Sen har jag snyggat till dom i mitt favorit ritprogram Canvas. Därifrån exporterades dom till .tiff format för att slutligen printas i en Samsung CLP-320 A4 laser mha. PosteRazor som kan splitta en stor bild till A4 sidor.



När jag tänker på det så kan det faktiskt vara "stall" som har varit problemet på kryssen. Om detta mek lyckas så kommer profilen att bli "tjockare" på båda sidor men framförallt den som är väldigt platt. MDF skiva skall få bilda gjutform som skall skapa 5mm breda formkorrekta ryggar på det existerande rodret - här tänker jag använda Biltemas epoxispackel. Dessa ryggar skall sedan användas som guider för bredspackling med NM Spackel 206 Lätt. Planformen överensstämmer nästan perfekt med ritning.

Lätt som en plätt? Mjaaa...

Sådärja - nu sitter nya fallboxen på plats. Ser mycket bra ut. Man blir ju väldigt glad när man söker hjälp och det visar sig personen som utför arbetet engagerar sig i mer än det man frågat efter. Till exempel fick jag reda på att ändstycket i toppen på förstaget håller på att ge sig. Får man sen även tips om hur man bäst utför mariga grejer som att få stil på ett buckligt roder så är det ju ännu bättre. Alex grejade allt detta - tack!


Ny fallbox på plats - förberett för att kunna dra i skotet också!


Ouchh - detta kan ha slutat illa.

Snickrade en mall och kollade passning - hur sjutton fixar man detta? Här är varken form eller symmetri god. Betraktar rodret och ser att det ju är nästan platt på styrbord sida. Ett skitroder helt enkelt - rodermakaren i USA måste ha haft en riktigt dålig dag.


Här den "goda" sidan. Fortfarande för platt. Avvikelse kanske 2-3 mm.


På SB sida så finns det ett gap på kanske 6-7 mm. Felet finns också som synas över nästa hela profilen.

Så hur fixar man detta med rodret på plats?

Hjälp!

Antal levererar ett riktigt smycke till beslag och bara att hålla i det inger förtroende. Ett enda stycke aluminium känns solitt. Kullager på sidorna är ju perfekt då det kommer att sidobelastas. Tack Jocke R för tipset! Monteras det i veckan?

Efter att ha tillverkat en kölmall från ritning och kollat passning på plats så avskriver jag kölen som symmetribrottsling. Efter lite trix involverandes printer, brädgård och sticksåg så konstaterar jag att kölens profil är enligt ritning (sånär på att bladet är 77 istället för 80 cm brett) och att passningen är inom millimetern men att även symmetrin är god - kunde urskilja nånstans mellan 1, möjligen 1,5 mm skillnad på sidorna. Tror jag nöjer mig med det för tillfället i alla fall. Rodret är en annan femma och måste åtgärdas. Tyvärr är det en mycket större utmaning än att fixa kölen pga. av sin i alla leder kontinuerligt varierande form. Mitt tidigare fynd om 7 mm skillnad på kölen inser jag kan bero på problemet att göra ett korrekt avtryck med den där stora profilmallen - jag fick trycka lite i taget i varje ända och misstänker att detta har skapat felet. Att ha kollat mot mall känns mer säkert.


Dubbla skivor, halva profilen.


Tog med mig ett avtryck från kölen hem och passade mot ritning - max 1 mm off. Bilden hoptryckt på höjden såklart. Profilmallen har gjort sitt. Ignorera den raka linjen.


Kolla den utsågade mallen mot resp. sida - små fel. Satsar allt på rodret.


Amalias skuggteater.

Amalia och ägaren är anmälda till Harken Solo Challenge. Ett singlehanded race som går av stapeln den 18e augusti med Sandhamn som bas. Har seglat kvällskör ett par gånger själv ombord med sisodär resultat. Känns i alla fall som att Amalia bör var en ganska bra båt för shorthanded. Jag skippar nog gennakern - den är ju en utmaning på tre pers. Detta blir skitkul och det enda som jag ser det kan paja partyt är om det skulle blåsa mycket.



I och med denna anmälan så ligger nog en rorkult AP farligt till att bli införskaffad. Frågan är bara vilken? Sen blir det till att meka lite för att nå uppfyllnad av regelverket för att deltaga. Men det mesta var redan fixat inför Datacom Cup -10. 40 nm och 10 timmar?

Mätningarna fortsätter och nu till frågan om kölens position i båten. Det visar sig vara svårare än jag trott att göra dessa mätningar och bristen på referenspunkter visar sitt fula tryne. Frågorna som skall besvarar är "svänger" kölen båten åt nåt håll på samma sätt som ett roder samt lutar kölen och något håll. Omedelbart verkar det det första felet vara mest allvarligt men att alltid ha en extra burkslav på en bogen och inte den andra torde även det såklart påverka framfaten på kryssen. För mätningen införskaffades 0,30 mm fiskelina samt märktejp. Jag satte sen ett häftstift i vad jag bedömde vara mitten köl vid punkt 0 (noll) och drog sedan en enda lång lina från c-b-0 och sedan upp på motsatta sida.


c: mastfot, b: övervantinfästning, a: linan lämnar skrovet

Märkte sedan tejpbitar och tejpade på varje sida vid referenspunktena enl skiss ovan. När c-b-0 var gjord la jag loss linan från 0 och märkte båda sidor mot punkten z upp på kölen. Väl hemma satte jag linan runt en spik vid 0 och fäste sedan 2 lika tyngder i ändarna vid c och hängde linorna över karmen på en stol så att de sträcktes lika. Måtten föll ut som i tabellen th.



Vad sticker ut? Först och mest - det skiljer bara 2 mm mellan mastfoten och centrum köl mellan sidorna så det råder symmetri på ett större plan på något sätt. Vägen till denna förefaller dock något krokig - avståndet mellan mastfoten och röstjärn skiljer ca 1 cm mellan sidorna - om detta råder inget tvivel. Sedan blir det mer oklart vad som händer - är det skrovassymmetri eller kölvinkel som genererar 11 mm skillnad? Det tål att fundera på och jag slutar analysen här - fick ändå några riktiga aha upplevelser när jag försökte tolka mina mätningar.

Så till ev. roderverkan från köl:

Laser pekare no1 av 2. En på varje sida rodret...


... som projicerade 2 punkter på stållinjal.

Iden här är att mäta offset skillnad mot tänkta raka linjer från centrum köl för både fram och baksida. Denna gång levererade inte Classe utan deras laserpekare pajade ur efter ca 5 minuter vilket var för kort tid för att sätta upp anordningen och flytta linjalen. Skrev av detta under "dåliga mek" och sneglade ånyå på fisklinan och spände upp ett helt varv kring köl och roder och mätte sedan differensen i bakkant, väl medveten om att om inte kölen är symmetrisk i horisontalplanet funkar inte denna approach. Hmm - rodret måste ju sitta mitt i båten också - phuu... Nåväl - resultat blev:


att båten styr åt BB 4mm. Men här känner jag osäkerhet.





Om dessa avvikelser är korrekta, hur mycket påverkar det seglingsegenskaperna? Kanske är det skepparn som behöver en liten sinnesundersökning som håller på med detta? Men - att mäta är att veta.

Baggen ligger delvis öppen!

På todo listan står det att ta reda på varför båten (kanske?) seglar olika på bogarna. Min attack på problemet är att ta reda på om det finns något på båten som är asymmetriskt. De potentiella källorna för fel torde vara:

#1 Köl/roder är inte profilsymmetriska i horisontaplanet
#2 Köl (roder) har en offset vinkel i vertikalplanet sett långsskepps (lutar)
#3 Köl roder sitter inte rakt i båtens långsskeppslinje (svänger)
#4 Båtens skrov halvor är inte symmetriskt mellan SB/BB
#5 Masten står inte mitt i båten
#6 Masten lutar åt SB el BB
#7 Båten lutar åt SB/BB pga viktfördelning
#8 Storskotet sitter inte i centrum av båten
#9 Akterstagets infästningspunkt sitter inte i centrum av båten

sen kommer jag inte på nåt mer.

Börjar med #1 och utvecklade ett mätinstrument för att mäta profiler. Eller snarare byggde en lång (90cm) variant av C i Insjöns profil mall som Mr Dismo tipsade om. Den blev såhär:





Satte kameran på stativ med ett EF-S 60 macro med bara 0,1% distorsion och fotade varje avtryck för vidare behandling i dator med följande resultat:


Kölen med 3 mätpunkter. Här fanns ett max fel om 7mm. Tryckte ihop bilden på höjden för att se skillnaderna lite bättre. Felet verkar vara större närmare skrovet än vid bulben.



Rodret med 5 mätpunkter. T1 överst. Där fanns ca 8mm asymmetri. Gropen i mätning 5 undrar jag om jag råkat komma åt profilmallen på väg till fotograferingen?

Så till frågan om dessa avvikelser kan skapa en märkbar skillnad på känslan när man seglar - jaa, det vete fåglarna men för mig är vetskapen att dom finns tillräcklig för att rubba mina sfäriska balanser och felen kommer att mallas av och rättas till. Kanske i år eller vid senare tillfälle. Om nån vill låna mät mojängen så är det bara att höra av sig - tror den håller för några fler mätningar. Fokar inte så mycket på vad som kan tänkas få båten åka åt ena eller andra hållet - bara på symmetri. En tendens i ovan data verkar dock vara att BB är planare än SB. Jag reserverar mig själv mot mätfel .)

#1 down, 8 to go.

Klart man vill testa och rejsa Amalia ensam ombord. Jag röstade på utskärsbanan även om Amalia skulle göra sig bättre innomskärs och på skorthanded SRS utan spinn. Hoppas man kanske kan få se någon mer 10a på banan! Hoppa över till initiativtagaren Jimmy Hellberg och berätta vad du anser om spektaklet genom att rösta på pollen.

Tänker även sätta upp Åland Race på årets program vilket gör det till mitt mest ambitiösa så långt i livet. Amalia levererar mer inspiration än vad jag trodde var möjligt - mera MERA :-D

Gransegel visar stort tålamod med detaljorienterad kund och hjälper mig slutligen fram till ett nytt storsegel att matcha den nya focken. Det blir en spännande första segling i år. Funderingarna har gällt utseende på akterlik, djupet i underdelen av seglet samt val av lattor. Lattor har fått alldeles för lite uppmärksamhet från min sida även om jag försökte förbättra dom existerande efter påpekande från Herr Hellberg när vi testade jennaker på Amalia. Det visar sig gå att spara kilo(n) på lattor och det fick bli ett tick i kanten för lattor från Fiberfoam. Bredden på detta storsegel är minskad men segelytan är bara marginellt mindre. Sen har jag plockat bort 2 cm på P och E för att alltid kunna vara säker på att man kan sula hem fall/uthal utan att hamna förbi märkena. Ett (1) "take-me-home" rev blev pricken över i:et i detta GPL/TT segel. Tack också till O10m seglaren Leif som hjälpt mig att ragga fram batten-cars från Rutgersson som passar Sparcraft S180 där tom. hjulen når ner till profilen. Det sjuka är att masttillverkaren inte har någon själv.





Alla 140 kvm uppe :-D


Fotograf Mats Johansson på Gransegel skickar med en bild i offerten så att man blir riktigt segelsugen. Otillbörlig marknadsföring! Plus... Sverker..?

Här kommer lite nagelfaring av de sista nittio minuterna kryss på Roslagen Sea Race. Jag har filtrerat data så att bara punkter i TWS 9,25-9,75 m/s intervallet är med i plottarna. Ett ytterligare kriteria för att komma med i datat var att den sanna vindvinkeln var i spannet 35-45 grader (kanske borde ha varit 35-50). Detta gav 119 punkter för SB och 72 för BB. Den här länken leder till ett dokument med större varianter av de visade plottarna. För den analysbenägne erbjuds XL filen!

Nedan ses VMG plottat som en funktion av sann vindvinkel TWA.




BB: VMG Avg: 4,41kn (Std: 0,32) SOG avg: 5,63 (Std: 0,36)
SB: VMG Avg: 4,66kn (Std: 0,28) SOG avg: 6,14 (Std: 0,26)

BB: Avg TWA: 38,5 (Std: 2,76)
SB: Avg TWA: 40,5 (Std: 2,93)

Min analys av detta är att jag kryssar Amalia en halv knop fortare över grund för styrbord men den faktiska fartskillnaden mot vinden är 0,25 knop. Den större standardavvikelsen för hastighet kan tänkas indikera en mindre harmonisk framfart. Dessa siffror överensstämmer väl med vad jag känner till rors. Att jag skulle segla högre på BB är en överraskning - jag var övertygad om att jag seglade lägre men det kanske jag gör i lägre vindhastigheter - här blåste det ju rätt mycket - faktiskt en hel del över Amalias riktiga trivselvind.

Två plottar till från slutspurten i mål. Här ses alla riktningar på resp. BB och SB.


Bilden nedan är ett försök att kolla givare för riktning och man ser en stor avvikelse mellan GSP kurs och sann magnetisk kompass kurs. Plotten är tagen under 1 minut.

Bilden nedan visar hur skillnaden mellan GPS och kompassen (COG minus mag_true) vs. sann vindriktning (w_a_t) minus 320 grader bara för att få in vindriktningsvariationen på samma plot, är (icke)relaterade till varann. Är inte givarna i form så blir såna här övningar tveksamma...

0,25 knop - de e 5 pinnar lys de!

Årets ToDo. Max 10 st kör vi på igen. Förra årets gick ganska bra med ett 80%igt positivt utfall.

#1 Symmetriutredning.
#2 Ny lina för bomuthal.
#3 Fallbox fockskot.
#4 Lacka rorkult.
#5 Segelkapell.
#6 Båtdatadisplay.
#7 Akterlanterna - glapp.
#8 Väga båten.
#9 Permanent 12v kyl.
#10 Vindgivarkontakt.

Det gick med lite smärtsam prioritering. Undervanten redan kortade. Rullen ska ju hålla och jag har en ny svirvel - kör den i sank. Ruff luckor är fula men funkar och dom sitter ju bara där i hamn. Kört väldigt lite motor så kolen får gå en säsong till - kan inte se några problem. Fock skena - byter kanske kulor - inte skena i år dock. Häckstaget funkade ganska bra faktiskt - tar bort det från listan för att jag känner att jag kanske gör det ändå för att det är kul.

Nu känns det rätt att summera 2011 och titta framåt på kommande säsong. I stort är jag nöjd med resultaten och känner stor tacksamhet till det eminenta besättningsarbete som har levererats av medtävlare ombord. Till höger ses resultaten och till höjdarna hör ju Roslagen Sea Race och Gran Prix där Amalia var i topp. Sen är en 6e plats på Gullviverallyt inte fy skäms så den plockar vi absolut in i avdelning framgångar. Nedan ses de race och placeringar som togs (av startande i klassen):

OR 21 maj - 11(23)
GVR 2 jun - 6(76)
RSR 17 jun - 1(5) Shorthanded
BLR 30 jul - 8(31)
DC 27 aug - 50(75)
GP 3 sept - 1(27)

Sen är man ju "tvångsansluten" till en SRS Cup i Stockholm i vilken Amalia placerade sig som 96(443).

Med hjälp av blåa lådan är det ju tänkt att få veta saker om båten och besättningens prestanda och den analysen pågår för fullt men en sak är nog ganska säker - vi behöver bättre speed när det blåser lite hårdare. Det och att hon kryssar lite olika på bogarna ska vi försöka råda viss bot på. Här är nya focken får vi hoppas ett kort i rockärmen.



Men 2012 då? Det blir några favoriter i repris men kanske även något nytt race - Lidngö Runt kanske? Detta skulle kunna vara ett upplägg:

LR 12 maj
GVR 17-20 maj
OR 26 maj
RSR 15-16 jun
BR 28 jul ?
HSC 18 aug
DC 25 aug
GP 1 sept

ÅR 22 sept?

Finns ju en del att välja på: SSF kalender

Det skulle vara kul med några alternativ i Juli med lite soft semesterstämning utan stressen hem direkt för jobb nästa dag - men såklart, vem vill arra? Sen verkar ju årstiderna ha ruckats en månad framåt så hela September har ju varit mycket tävlingsbar - varför inte flytta ut en bit i skärgården?

Roslagen Sea Race -11 (klicka för större) Tack till Simon D. för NMEA parsern!

Efter att ha synat den nya focken i sömmarna och funderat på vad jag tror den kan tillföra så är det ju naturligt att man börjar fundera på resten av segelplanet. Den nuvarande storen är optimerad på yta och därav den lite i mitt tycke oharmoniska knäck vid andra lattan (vänster bild). Detta kan tyckas var en petitess men god och harmonisk form är både inspirerande och ofta funktionell. Kantiga saker i ett flöde skapar turbulens och därför också motstånd. Har lajat lite i ritprogramet för att se hur en ev. ny stor skulle kunna se ut. En båt som har ett riktigt snyggt storsegelplan är i mitt tycke Farr 30 - dock är dess P/E förhållande större men jag kopierade och skalade ner i höjdled - detta är bilden i mitten nedan. Sen gjorde jag en variant med lite mer yta uppåt bara för att det är kul att rita (höger bild).


Klicka för större - segelarea i m2 per variant angiven.

Jag tycker att det blir ganska stor skillnad på hur det ser ut trots ganska små avvikelser. Breddmåtten vid andra lattan (ung 1/4 bredd?) är respektive 3000, 2800, 2830 mm på bilden - trots detta så skiljer sig ju inte storleken så där värst mycket.

Hur det än blir med storsegel så kommer lattor att skänkas ordentlig engagemang till denna säsong.